Ascool tröja, wohoo! Dessvärre är den inte riiiktigt passande på en 35-årig kontorsarbeterska. :)
Viola Vamps
vidunderliga värld
Kategoriarkiv: Djur
Lovebirds
HM har sååå snygga grejer i sitt Home-sortiment! Jag bara dånar! Här ett 2-pack gästhanddukar.
Matchande duschmatta.
Och tjusiga sängkläder. Dessvärre brukar tyget i HMs sängkläder vara väldigt tunt. Ska dock ta mig till deras stora HM Homes showroom inne i city och känna på det här.
Mitt 2012
Detta år har verkligen bestått av oerhört starka känslor. Eufori varvat med mjältsjuka.
Ovan bilder visar små ögonblick av det.
M opererade sina ögonen så nu är synen lyckligtvis perfekt. Operationen som var en FS LASIK gjorde han på Memira i Globen. Under de två första nätterna fick han sova med ett par skydd för ögonen så att han inte skulle råka klia sig i ögonen i sömnen. Väldigt action heroish. ;)
I april vann jag en tävling i Andreas Lundstedts blogg som innebar ett besök på Golden Hits och showen Back to the 80s. Givetvis tog jag med mig RoCher som jag också angett i motiveringen om att uppleva 80-talets glada dagar igen. (som jag berättat om tidigare har vi känt varandra sedan vi föddes i slutet av 70-talet) Det blev en riktigt minnesvärd och rolig afton på alla tänkbara sätt.
Så här skrev Andreas Lundstedt i sitt inlägg då jag vann. Han var en supersocial individ som gjorde kolossalt intryck.
I början av året var även Ulle här och hälsade på. Även då blev det en vild och spektakulär afton på Golden Hits.
På en av Golden Hits-toaletterna råkade vi på Samantha Fox. ;)
Min arma ;) syster hälsade också på en ofantligt kylslagen helg. Med henne blev det stadspromenader, intensiva samtal och tv-titteri. Mycket angenämt!
I februari hade vi bott ett helt år på höjden ovanför vårt älskade Liljeholmskajen. Här skådade jag två poliser som gapskrattandes och halkandes hämtade upp en slängd moped på isen vid solbryggan.
Året bjöd även på ovanligt många resor. Jag åkte inrikeståg sisådär 50 gånger och förbannade att jag vid varje bokad tågbiljetts-gång förträngde mitt SJ Prio-kort. Den här tjusiga kabinväskan införskaffades med.
Tillsammans med Rocher blev det under våren en kryssning i Expressens Sköna Söndag(bilagas) regi där vi bland många andra celebriteter samtalade med Camilla Thulin. Hennes ögon var delvis tvåfärgade.
Genom jobbet påbörjades i mars även en omfattande coaching som pågick hela resterande året och även kommer att fortgå under 2013. Coachingen gav både kollegorna och mig ofantlig självkännedom. Riktigt givande. De första tre gångerna var vi på Långholmens Wärdshus i en häpnadsväckande vacker miljö. Riktig lyx att äta frukost och eftermiddagsfikor här. (Lunchen avnjöts i en murrig restaurang där på Wärdshuset)
Det blev också en del parmiddagar på hemmaplan samt hos vänner. Här har M lagat tonfiskbiffar och något slags smördegsinbakat knytte. Polarinnan som var med på just denna middag vrålgillade biffarna och har vid flera gånger därefter gjort dem själv. Ett gott betyg till kocken.
Då försommaren var som vackrast gick fina E bort. Två år tidigare, då detta foto togs, hade vi några timmar innan omgående funnit varandra. Direkt då hon såg mig öppnade hon sina armar och gav mig en enorm kram och sa att hon hört så mycket gott om mig och tyckte det var härligt att vi äntligen träffades.
Jag tyckte oerhört mycket om henne direkt från den stunden. Hon hade en enorm värme och humor som spred sig från sitt allra innersta, bubblande väsen och ut i hennes enorma, underbart vackra, bruna ögon. Hon pratade nästan konstant och resonerade högt. Inget filter. Inga förhandsanalyser utan – PANG!
Några timmar efter vårt möte blev vi tillsammans med männen i våra liv skjutsade till ett stort bröllop ute på den östgötska slätten. På de kurviga grusvägarna trycktes våra kroppar i svängarna ihop och vi skrattade så att tårarna sprutade. Jag minns även att en mås sket på mina vita pumps och jag med en prisvärd, bifogad våtservett torkade bort det.
Under kvällen talade hon om sitt eget önskade bröllop och all sång- och musiknummer hon föreställde sig på detta. Många timmar senare då det för länge sedan ljusnat satt vi mer än måttligt berusade i hennes svärföräldrars kök. Skrattade oss fördärvade och skålade i Resorb med hallonsmak. Hennes svärmor grät av skratt och jag tänkte att hon passade i kort hår. Svärfadern och våra män spelade på melankoliska strängar.
Jag kommer aldrig att glömma henne och den oförfalskade glädje hon förmedlade.
En hel del krogbesök blev det med. Här med kollegor i ett lusthus på Mälarpaviljongen. På väg hem från just denna förtjusande försommarafton fick jag på buss 160 från Gullmarsplan ett fruktansvärt samtal.
Ulle berättade med dov stämma att en gammal vän valt att ta sitt liv. Förnekelserna smattrade. Är det verkligen säkert? Är det verkligen han då? Det kanske är någon annan?
Men det var han.
Jag sov inte på hela den natten utan låg trots flera skållheta duschar bara och skakade i sängen. På morgonen därpå gick jag till jobbet redan strax efter 06. Berättade om det utan omsvep och drack en latte. En kollega började att gråta. Själv tänkte jag mest på alla bonniga saker han långt tidigare sagt. En slatt är alltid en slatt. Tjälen fryser röh. Öh, ska ru ha re en grogg?
Han hade swimmingpoolsblå ögon som han påstod var det som kvinnorna föll för. Jag tror att de föll för hela honom. För det oförställda. Genuina.
Ibland förtränger jag att han är död.
I maj var M, bror F och jag på Ozzy and friends på Stockholm Stadion. Eller ja, brorsan var visserligen på samma konsert, dock framme vid scenen medan M och jag hade sittplatser intill. Världens ös!
Jag hann några månader dessförinnan även med en konsert med Dream Theater och Rammstein. Den senare med en kollega som även ska med ner på Bråvalla Festival då Rammstein spelar kommande sommar.
Tillsammans med en skara arbetskamrater var jag innan sommaren även på restaurangen Pontus by the sea som hade denna coola barinredning. Den blå hunden fanns även i röd tappning ståendes vid entrén. Coolt värre!
Eurovision firades hemma hos Speedo med diverse delikatesser samt utsökta drinkar. Vi såg under jubel svenska Loreen vinna hela skiten varpå vissa i sällskapet ställde sig och vrålade på ballen. :D
M, Ulle, bror F och jag var även på Huddinge Festival i – *trumvirvel* Huddinge, där bland annat Crashdiet skådades. Framträdandet var hur jävla bra som helst! Ulle och jag snackade senare med bandmedlemmarna.
10 dagar efter Huddinge Festival åkte M och jag till NEW YORK!!! Helt klart det största på hela året! Ovan fotografi tog jag från gratisfärjan Staten Island Ferry som passerar Frihetsgudinnan. Jag är riktigt nöjd med fotografiet.
Vi tog såklart mängder av fotografier under våra åtta dagar i New York. Detta suddiga foto var bland de häftigaste – utanför MoMa, som vi då nyss besökt, såg vi Ben Stiller under inspelningen av filmen The Secret Life of Walter Mitty.
Ett annat favoritfoto ;) av The Naked Comboy som sin vana trogen spatserade vid Times Square.
Ett foto taget från The High Lane som vi spatserade en bra bit på.
Foto från vårt minimala hotellrumsfönster på den näst högsta våningen på Hotell 17, på East 17 Street, Manhattan. Vi satsar på att åka tillbaka till New York under sommaren 2014.
Efter den helt fantastiska New York-resan påbörjades avfärgningen av mitt svarta hår. Här efter första slingomgången. Under de kommande fem månderna avfärgades håret fyra gånger innan det blev totalt brunt med ljusa slingor.
En sommarmorgon på väg till jobbet längs Liljeholmskajen.
I juli månad var vi även inbjudna till ett riktigt sagobröllop mellan min vän Jessica och hennes engelske man Brooks. Vigseln förrättades i Gusum, bröllopsmiddagen hölls i Valdemarsvik och bröllopsfesten på en ö i Gryts skärgård. Fantastiskt välplanerat och trevligt bröllop som pågick i hela 15 timmar.
Bröllopsdansen hölls på bryggan vid skärgårdsön som Jessicas familj äger. Med bröllopet påbörjades även den andra delen av min semester. Efter den åkte jag dock hem från Östergötland för att packa om mina väskor…
…och ha fler middagar. Här pustar jag och katten Zauron ut strax innan gästerna kommit.
Sedan blev det en östgötavistelsen åter igen. Bland annat en numera traditionell utgång med A-K på Babyl House och Pub Wasa (såklart!)
En helg spenderades även i storebror Fs lägenhet (medan han själv var på en road trip i USA) tillsammans med syrran. På ovan bild besöker syrran och jag Fiskmagasinet(?) vid Knäppingsborg i Norrköping.
Sedan hängdes det även med lillebrorsan samt hans fästmö och två barn. Deras dotter döptes bland annat utanför Linköping, men vid just detta foto satt vi och lekte med dinosaurier.
Efter Norrköping for jag upp hem till Stockholm igen ty i dagarna fyra vankades det Pridefestivalande tillsammans med världens bästa RoCher som här har tryck efter sina coola solbrillor. Vi hade ASKUL i stort sett varje minut under festivalen som lyckligtvis hölls i Tantolunden detta år. Träffade roligt folk, hade picknickar, besökte diverse arrangörer, tog promilletest samt sörplade rosévin.
På Pride mötte vi bland många andra den ultratrevliga artisten Neo som sade sig tycka att mitt hår doftade ”så gott” och tog sig ett rejält sniff. Wohoo! ;)
Efter Pride for jag ner till Östergötland ännu en gång där det blev en omfattande 30-års fest med parklekar, hyrd relaxavdelning samt ett kvälls- och nattligt besök på min uppväxtort Valdemarsvik.
Målet med Valdemarsviksvistelsen var Grännäsparken där de hade en 80-tals-show. Vi mötte förbluffande nog inte alls många forna ”kändisar”. Däremot verkade de ha sett oss för på Fejjan veckan därpå skrev de om hur de skådat oss på området. Konstigt att inte komma fram och hälsa där och då, kan tyckas.
I augusti hade Rocher sedan sin förtjusande 35-års fest med hattema. Asrolig! Träffade flera forna kollegor från mina år på ett elbolag.
Även inom arbetet blev det en del festiva sammanhang. Chokladen i denna fontän på ett av dem var himmelskt god och avnjöts med jordgubbar och marshmallows.
Det klottrade ordet SEXVALP kunde under hösten för övrigt skådas lite överallt, så även i våra kvarter.
Det blev då löven gulnat även showen Back to the 90s i Globen samt ett för året tredje besök på Golden Hits. Vrålroligt!
Storebror F fyllde 40 och syrran fyllde 30. Här är den sistnämnda under sin efterskottsfest i den småländska, lilla orten hon numera bor i. Festen var som en sittning där det sjöngs, skålades, hölls tal och gapflabbades. Var riktigt roligt att få ansikten på de spektakulära och oerhört trevliga människor som syrran har i sin närhet.
I november sågs bandet Beach House på Berns salonger tillsammans med Speedo och hans polarinna C. Deras platta ”Bloom” tillsammans med Lana del Reys ”Born to die” gick som mina soundtracks under hela sommaren, hösten och vintern. Underbara!
Ett par dagar i månaden arbetade jag även i Linköping. Mycket inspirerande och lärorikt.
I slutet av året, alldeles nyligen, var M, M och jag på Sci-Fi-mässan i Älvsjö och pratade då med Jane Badler (Diana i V), Lorenzo Lamas (Falcon Crest och Renegade) samt George Lazenby. (Bond) Hur stort som helst! Vi slutade sedan kvällen med en barrunda på Södermalm.
Även julen gick, som jag berättat om, i ofantligt festliga tecken med flera firmafester och privata tillställningar.
På annandagen hade jag dessvärre något som jag misstänker för migrän (som jag endast haft en gång tidigare i livet). Varken Resorb eller huvudvärkstabletter hjälpte. Hade något liknande även efter jobbet igår och vaknade imorse upp med svullna bihålor, så antagligen är det något virus som ligger och trycker. Ska dock kurera mig riktigt ordentligt idag och imorgon så att jag är pigg på den middag vi ska hålla för två par hemma hos oss på nyårsafton.
Sammanfattningsvis kan detta år egentligen beskrivas som en enda lång fest varvat med travar av TV-serie-boxar. (är numera Platinakund på Discshop.se, trots att jag även spenderar stålar på CDON…)
WOHOO känns som en rejäl underdrift.
I all glädjeyra påminns jag emellanåt om att allt är flyktigt. Att det gäller att ta vara på nanosekunderna.
Skratta även då strupen känns gyttjefylld och ärret över mitt vänstra revben för tankarna till livets meningslösa eftertexter.
Vara tacksam för allt det glimmande. Alla råhjärtliga leenden. 3-pack Hello Kitty-ägg.
Mannen som med sina enorma airbag-läppar leker sugfisk på min hand.
Med önskan om ett förträffligt nytt år,
VV.
Världens ös
Den festliga entrén utanför Berns
Nu i veckan vankades det ännu en julfest med jobbet, denna gång för hela arbetsplatsen. Mellan arbetsdagens slut och festens början var det dock ett par timmar tillgodo, varpå några kollegor och jag drog till Berns salonger för att insupa atmosfären och inmundiga diverse drycker. För min del blev det en stor stark för 65 kr. (en av kollegorna valde ett glas vitt vin vilket kostade hela 92 kr)
Dock lär det ju kosta en hel del att underhålla de fantastiskt fina lokalerna och den minst sagt pompösa miljön, så jag kan förstå vinpriserna. (ölen var rätt standard)
Under tiden vi var där pågick det julbord varpå vi ställde oss på balkongerna ovanför och socialiserade. Efter ett tag anslöt ytterligare ett gäng kollegor varpå det blev ont om sittplatser och vi därför valde att gemensamt gå vidare.
En av kollegorna kände till ett mysigt kryp in vid namn Café Mix som låg på Sibyllegatan 2. (i närheten av Dramaten, T-bana Östermalmstorg)
Bland det första som mötte oss där var en KATT! Högst oväntat och hur roligt som helst. Till en början blev jag visserligen förfärad och trodde att den smaklöst nog var uppstoppad då den satt så stilla, men då jag gick fram till den visade den sig vara högst levande och kelig värre. Så söt! Den satt på en hög pelare mitt bland folk och brydde sig inte nämnvärt. Den kunde även gå in till andra lugna rum, vilket den gjorde emellanåt samtidigt som den även gick på golvet bland gästerna.
Inredningen var mycket i ljust trä och kitschigt färgglada ljusslingor, flaskor etc. I taket hade de en stor krona gjord av just flaskor. Jättefin men inte helt praktisk då jag med mina 178 cm slog i huvudet i den två gånger. Personalen var mycket uppmärksam och trevlig och dryckerna var superbilliga! En Mariestads 50 cl på flaska kostade ynka 40 kr! En hel flaska vitt vin, som några kollegor beställde, kostade 140 kr och vitt vin på glas = 35 kr. Sanslöst prisvärt! Hit lär jag gå många gånger igen.
Nyfiken gul(sot)? ;)
Efter Café Mix gick vi till festlokalen Astoria där det väntade utsökt mat i form av en fräsch buffé med bland annat rotfruktsgratäng, kyckling och sallader. (det var även en väldans massa rött kött som jag inte äter) Tiden bara for fram här och plötsligt var klockan strax efter midnatt varpå Speedo och jag tog den röda linjen hemåt för dagen därpå skulle det jobbas igen.
Zombie
I helgen har jag städat ur supermånga skåp och kastat onödiga grejer, fåfänge-produkter jag inte riktigt gillar samt urtvättade strumpor och annan bös. Utöver det har jag städat, tvättat och skrubbat så det stått härliga till! I afton väntar dessutom torkning av alla ytor och dammsugning och sedan är det högtidsklart! Tur det för kommande veckor är helt proppade med aktiviteter.
Lär väl vara som en zombie på 35-års dagen. :)
Automatisk kattleksak
En automatisk kattleksak – hur bra låter inte det?! Den här finns på Bluebox.se och håller katterna sällskap då man inte är hemma alternativt är för lat för att själv aktivera dem.
Våra katter är tio respektive åtta år gamla men beter sig ofta som kattungar. Det finns liksom ingen hejd på lekandet! Jag tror därför att en sådan här får åka ner i julklassäcken åt dem.
Kattens bruna fläckar i ögat
I onsdags var jag som tidigare sagt till veterinären med katten. Årstakliniken, som våra katter är skrivna hos, har numera en inhyrd ”ögonlysare” som jag aldrig träffat tidigare. Hon var sisådär 60 år, ofantligt erfaren och helt superb - jordnära, rejäl och hade verkligen ett genuint djurintresse. På ett väldigt pedagogiskt sätt berättade hon exakt vad hon gjorde under hela undersökningens gång. Intressant och betryggande värre.
Dessvärre hade dock katten små tumörer i ena ögat. Huruvida de är elakartade eller ej går inte att säga utan att operera ut ögat, skiva upp det och titta på det i mikroskop. Det var dock inget veterinären rekommenderade såklart. (nähä!) Hon ville bara delge fakta och få mig att inse hur svårt det var att ställa en korrekt diagnos.
Det hon däremot gjorde var att droppa pupillvidgande medel i kattens öga och lysa i dess botten. Sedan bedövade hon det och satte sedan ett litet förstorningsglas mot själva ögat för att undersöka så att det inte flöt runt några celler och blockerade gångarna. Turligt nog gjorde det inte det vilket innebar att katten lyckligtvis inte har ont av åkomman. Hon rekommenderade mig dock att ta ett fotografi på kattens öga en gång i månaden och sedan jämföra med kommande månaders fotografier.
Blir fläckarna så utbredda att de täcker hela hans gulgröna iris eller börjar ögat att bukta ut är det fara och färde. Veterinären sa att vi i sådana fall är tvungna att ta ställning till hur mycket man bör utsätta en åldrande katt för. (alltså operera bort hans öga vs insomningsmedel) Tur i oturen trodde hon dock att han snarare lär dö av ålderdom än åkomman. Detta då dessa tumörer vanligtvis inte är snabbväxande.
Bra det!
Vid hemkomst igår var han ofantligt trött och sov hur länge som helst. När vi sedan lade oss envisades han med att sova bredvid mitt huvud, på kudden. Inget jag skulle tillåta i vanliga fall, men inatt fick det gå an. :)
Finaste Zion, efter pupillvidgande medel.
Livet leker
I helgen var världens bästa vänner som planerat och besökte oss här i Hufvudstaden. Det skrattades, sk(r)ålades och skvallrades friskt må ni tro. Då vår treenighet kommer igång är det spektakulärt värre!
Den här aaaningen ;) diskbänkslamperetuscherade bilden samt den ovan var bland de rumsrenaste bilderna som plåtades…
På fredagen var vi på We love the 90s i Globen där bland annat Sash!, Snap, Corona, La Cream och E-type spelade. Den sistnämnda var helt klart bäst och körde också slutnumret. E-type himself såg faktiskt inte ut att ha åldrats en dag på de sisådär 18 åren han varit mer eller mindre aktiv. Själva showen överlag var dock väldigt ojämn plus att det var riktigt lite folk. Globens ståplatssektion var knappt halvfull och det bland sittplatserna var det endast sektion A7 som var gällande. Inte ens den var full dock. Vi såg ju förvisso artisterna ofantligt bra i och med detta.
Lördagen ägnades först åt shopping i Liljeholmstorgets galleria som dagen till ära var späckad med avdankade dokusåpekändisar. Säkerligen något årsmöte på torget eller så. ;)
Senare drog vi hem och sov en timme, käkade middag samt gjorde oss i ordning inför ytterligare en festiv afton. Efter flera timmar av flärd tog vi taxi ner till Golden Hits på Kungsgatan där vi köade i en timme(!) samt förlustade oss fram till stängning vid klockan 03. Därefter tog vi taxi hem igen, helt färdiga.
Dagen därpå var jag allt annat än 90-tals-fräsch, om man säger så. :)
Dock var det helt klart värt det för detta superroliga veckoslut väckte sannerligen energieldarna till liv igen.
Tack ska ni ha!
Djurparker och cirkusar
En lemur på Skansen år 2009. Det står skyltar om att det är förbjudet att klappa samt mata lemurerna. Ofta hoppar de upp på besökare, men det ska då ske på deras villkor och någon klappning ska inte förekomma.
;
Kalla Fakta hade härom dagen ett reportage om djurhållningen på Parken Zoo i Eskilstuna. Jag kollade på klippet på deras webb-tv och förundrades över hur många ”tells” som djurparkschefen Helena Olsson hade för sig. Alltså diverse beteenden som omedvetet uppstår då man talar osanning.
Reportaget kan ses här.
;
Givetvis är det oacceptabelt att behandla djuren på det sätt som Parken Zoo har gjort. Det är till och med vedervärdigt. Samtidigt är jag väldigt förvånad över att gemene man verkar ha levt i någon slags föreställning om att alla djurparker (och för all del även cirkusar) innehar djur enbart för sitt stora, djurvänshjärtade nöjes skull. Välkommen till den profithungriga verkligheten!
;
För övrigt tycker jag att vissa personer på Facebook och liknande är helt vidriga då de skriver att Helena Olsson på Parken Zoo borde avlivas/mördas och frysas in såsom parkens djur. Med största sannolikhet har hon inte tagit verksamhetens beslut på eget bevåg utan haft en styrelse bakom sig. Alltså bör hon inte få bära det nedfrysta vildhundshuvudet allena.
Dessutom har jag extremt svårt för människor som inte tänker själva utan bara hänger på det masstyckande som gäller för stunden, oavsett fråga. Det skrämmer mig en aning med tanke på vad en riktigt karismatisk och övertygande ledare kan göra med dessa individer.
Jag hoppas dock att djurparksdjuren får det avsevärt bättre efter Kalla Faktas reportage samt att cirkusar totalförbjuds.
På Djurens Rätts sida kan du läsa om hur du själv kan hjälpa och agera. På riktigt.
