Första dansen som Mr and Mrs Livermore ute på bryggan vid Tvägrensholmen.
De fantastiskt vackra tu utanför Gusums kyrka efter vigseln.
Cutting the wedding cake på uteserveringen vid Davidssons restaurang och bowling i Valdemarsvik.
Bruden och en av systersönerna ute på bryggan. Bilden är mörkare än den var i verkligheten, vilket skapade en rätt cool effekt. Samtliga bilder utom just denna är tagna med min iPhone 4.
Vigseln i Gusums kyrka i lördags var verkligen helt bedårande!
Som 5-åring såg jag bruden för allra första gången. Vi hängde knäveck i en lekpark intill vårt dagis i Gryt och jämförde våra jättelånga hår. Sedan kom vi överens om att vi hade exakt lika långt svall och blev vänner. Vi lekte i stort sett jämt och oftast med Barbies där bröllop (och triangeldraman à la Falcon Crest) stod i centrum.
Att 29 år senare se denna fantastiskt roliga och ofantligt vackra människa gå upp för kyrkgången i Gusums kyrka och möta sin storleende, blivande man var mer känslosamt än jag någonsin kunnat föreställa mig. Det blev många sväljningar och uppspärrningar av ögongloberna för att pressa tillbaka överflödsvätskan. (och jag grät inte ens vid min egen vigsel, haha!)
Vigselakten hölls på både svenska och engelska (då brudgummen och en stor del av gästerna var britter) och innehöll bibliska texter, psalmer, en duett, solosång samt allsång.
Efter kyrkan blev vi transporterade med en buss till Valdemarsvik, orten jag växte upp på. Även det var väldigt känslosamt. Min största rädsla som tonåring var att bli kvar på orten och aldrig komma därifrån. Att nu återvända och fira min barndomsväns bröllop på platsen var aningen overkligt. (särskilt då hon bott i London i över ett decennium)
Bröllopsmiddagen hölls på Davidssons restaurang och bowling, precis i ortens centrum. Den var pimpad till max med vit inredning, fantastiska blomsterdekorationer och stora stakar med levande ljus. Vi blev bordsplacerade bredvid två par varav det ena var från London och det andra från Gryt. Tjejen i det svenska paret och jag gick också tillsammans på lekis samt i pararellklass i högstadiet. Båda paren var supertrevliga och utåtriktade! Vi fick verkligen en inblick i deras respektive liv och samtalen var lättsamma och givande. Av artighetsskäl pratade vi svenska par till stor del också engelska med varandra.
Under middagen pågick det både gripande tal och diverse filmklipp. Min vän och hennes man är båda skådespelare, så det fanns mycket roande material att beskåda. :)
Maten var gudomligt god och drycken likaså. Personalen var väldigt varm, personlig och familjär, så jag kan sannerligen förstå att restaurangen är parets favorit.
En timme innan bröllopstårtan skulle skäras upp var det bowling! Klart ett häftigt inslag. Dessvärre glömde jag helt bort att bowla mellan allt socialiserande och öldrickande. Dock bytte jag i alla fall om från högklackat till bowlingskor, vilket var ofantligt skönt.
Bröllopstårtan skars upp vid serveringen utomhus i strålande sol och under glada lyckorop. Den var to die for med chokladmoussse och vaniljkräm inuti, täckt med ett lager av vit marsipan utanpå samt dekorerad med en mängd små, rosa marsipanrosor med gröna blad.
Vid klockan 20, åtta timmar efter vigseln, blev vi åter igen transporterade med buss – denna gång till Breviksnäs brygga, ca 1 mil utanför Gryts minimala centrum. Vid bryggan kom en stor båt och hämtade oss i två omgångar och körde ut oss till brudens familjs ö där det väntade bröllopsfest! (båtchauffören visade sig för övrigt vara en gammal klasskamrat till syrran) Direkt vid ankomst till ön fick vi ”Pimm´s”, en slags engelsk likör som blandades ut med frukt och sockerdricka till ett bål. Efter någon timmes mingel gick vi sedan över till andra delen av den lilla ön där det vankades stor fest ute på ett bryggdäck. I en av sjöbodarna hade de gjort i ordning en bar med alla tänkbara drycker och på bryggan var det drinking and dancing.
Bröllopsparet dansade sin första dans som gift par i solnedgången, vilket var väldigt stämningsfullt.
Britterna var helt hänförda över solnedgången och sa flera gånger att de inte hade dessa ”vanilla skys in London”.
[Parantes: Under festen pratade jag bland annat med en gammal gemensam gymnasieklasskamrat till både bruden och mig. (då vi gick på det Estetiska programmet dans och teater) Hon berättade att jag under en teaterscen en gång skulle sätta mig på en låtsas-mink och säga typ "Oj, en mink!". Dock sa jag fel och kallade minken för mård, varpå de korrigerade mig. Då hade jag tydligen bara svarat: "Äh - mink som mård!", vilket de funnit väldigt underhållande.
Faktiskt använde den här tjejen sig av just det uttrycket än idag, till saker som inte spelade så stor roll. :D Detta trots att de hon sa det till såklart inte hade en susning om varifrån det härstammade.
Hon berättade även att hon hade ett videoband på vår cabaré vi satte upp i slutet av årskurs 1 i gymnasiet. Ska kontakta henne och försöka kopiera av det. Vore såååå kul att se det så här efter SJUTTON år! :)]
Då solen gått ner tändes det en stor brasa vid sjön samt grillades Bullens pilserkorv på stora grillar bredvid.
Vid 01 kom båten som skulle ta oss till fastlandet igen. Vi raceråkte över och hoppade på bussen som körde oss hem i den mörka, Änglagårdsliknande natten och släppte av folk både vid Fyrudden (östkusten) i Gryt samt på ett par ställen i Valdemarsvik.
Lyckligtvis skulle bussen sedan vidare till Söderköping, så vi fick åka med dit och blev avsläppta precis utanför Ullis bostad. Värsta turen, verkligen!
Vi var hemma hos henne vid 03-tiden, helt supertrötta efter en lång, härlig och känslosvallande dag.
Nästa helg ska vi på ett gissningsvis superhärligt bröllop i Gusum och Valdemarsvik. Den sistnämnda orten växte jag upp på och flyttade ifrån år 1995, då jag var 17 år.
Det är min gamla barndomspolarinna J som gifter sig. Hon bor sedan sisådär tio år i London, men valde ändå att ha sitt bröllop i den Änglagårdsliknande barndomsmiljön. (Öst- och Västergötland är verkligen helt fantastiskt sommartid, vet inga finare landskap)
Hur som helst, inför bröllopet hade jag beställt en underbart vacker, kungsblå klänning samt matchande sjal från Jenjenhouse.com och idag levererade DHL paketet från Kina till min arbetsplats. (smidigt värre!)
Direkt vid hemkomst öppnade jag försändelsen med stor iver och drog nästan efter andan då jag skådade den otroligt fint sydda klänningen. Wohoo!
Kort därefter kom kallduschen – blixtlåset gick knappt att dra ner! Tänkte att jag kanske var för snabb och provade att dra ner det riktigt långsamt, vilket fungerade en bit innan det var helkört igen. Drog då upp blixlåset helt igen och upprepade proceduren. Höll på så i ca sju-åtta minuter innan jag äntligen fick ner det.
Dessvärre var det samma visa då jag skulle dra upp det igen. PUST! Lyckades efter en smärre evighet (inklusive 70 000 svordomar) och gladdes åt att klänningen var sååå tjusig och dessutom oerhört lång, vilket inte direkt hör till vanligheterna då jag köper långklänningar. (jag är 178 cm, därav detta)
Efter en stunds beundran och fundering på om jag månne skulle gå till en skräddare och få den struken kom åter igen problemet med blixtlåsehelvetet. AAAHHH!
Kom till slut ur klänningen och försökte då dra upp och ner låset igen, bara för att testa – och problemet kvarstod!
Då jag besinnat mig från ett raseriutbrott som hette duga skrev jag ett trevligt, men bestämt, mail till företaget med en önskan om att returnera klänningen. Kan verkligen inte vara beroende av att folk hjälper mig med på- och avklädning samtidigt som jag heller inte vill betala för en defekt produkt, hur fin den än må vara. Bifogade ovan bild, men ska även ta en videosnutt på det hela så att de inte kan påstå att klänningen är felfri.
Sjukt irriterande detta, särskilt då jag nu heller inte har någon festklänning till bröllopet! Finns inte en chans att de hinner att sy upp och leverera en ny till nästa fredag direkt. Men, men, får kolla på något på stan helt enkelt.
Kaka söker maka, and like the posers we are, så.
M spelar passande nog piano. (och gitarr, bas, trummor… etc)
Louis Creta Princess hette hotellet som vi var på. Detta är precis utanför huvudrestaurangen där man alltid intog frukostbuffé.
En katt utanför ett kloster som vi besökte uppe bland bergen. (det var fotoförbud inne i själva klostret + att man som kvinna inte fick visa benen) Klostret låg otroligt högt upp och bussresan dit var oerhört skäckinjagande. Vid ett tillfälle skulle busschauffören köra över en väldigt ranglig träbro. Den fick han köra över superlångsamt, i annat fall var det inte säkert att den höll(!). Jag höll på att smälla av då detta meddelades av reseguiden.
Djupt nere i bergens dalar låg det fullt av kraschade bilar, som det tydligen varit för omständigt att forsla bort. Dessutom fanns det även små minikyrkor uppsatta längs med vägen, för att ära alla som kört av. (ha ha, korrigering: menade att det var som minnesmärken, insåg i efterhand att min mening typ kan tolkas ”Wohoo! Hurra för dig som körde av!”. Morbidt värre!) Kyrkorna såg ut som riktigt kitschiga brevlådor och hade till och med små luckor med stängningsfunktion. I dessa låg det tydligen personliga tillhörigheter och gåvor till personen som förolyckats.
En del av klostergården.
Hård som marschmallows vid poolområdet.
Det var verkligen en helt fantastiskt härlig bröllopsresa och nu när jag har kollat igenom fotografierna inser jag att vi bör bli bättre på att resa. Nu när jag är hyfsat befriad från flygfobin är det bara lättja som stoppar oss.
I mars satt jag och slösurfade en aning på bostäder och fick då upp ovan objekt. Liljeholmskajen, Årstadal, var låg det någonstans? Jag hade verkligen ingen aning. Kort därefter åkte jag ut till området och tittade. Till en början var jag föga imponerad och kände att vi minsann hade det bättre i Farsta. Sedan gick jag ner mot kajen och föll handlöst.
WOW! Här måste vi fan bo, tänkte jag! Efter en nervpirrande månad fick vi den önskade 3:an, högst upp och med enorm balle.
Dessa damer har jag besökt oerhört många gånger sedan den där första gången i våras. Inom kort kommer jag att passera dem dagligen. Så här vinterskrudiga ser de ut just nu.
I mars var vi även på kryssningskonferens till Helsingfors, med Silja Line. Sista dagen, uppe på däck, spatserade Å, Speedo och jag en sväng. Plötsligt upptäckte jag hur jävla högt upp vi var och fick världens svindel och kroknade som Ringaren i Notre Dame. Mina kollegor och tillika fiender ;) vänner bröt ihop av skrattkaskader, vilket jag då den första chocken lagt sig förevigade på sisådär tio bilder. Ovan ser ni ett av fotona i bildserien. (det finns betydligt bättre än detta, men Å är lite hemlo så där)
Syrran var lyckligtvis här en hel del under året. När vi ses gör vi sällan något alltför energikrävande eller omständigt, utan vi samtalar mestadels ingående sittandes i katthårssoffan, knaprar på något välsmakande samt kollar på en massa serier. Just när detta foto togs var vi tillsammans med M dock på väg till en hotellbar strax intill Djurgårdsfärjan. (Riche, hette den det?) En kollega DJ:ade på stället och Å och Speedo mötte upp oss utanför. Jävulskt dyr öl i små fjuttglas på den där hotellbaren, så där lär jag troligtvis inte sätta mina 41:or igen.
I maj var jag på Lady Gaga i Globen, alldeles allena. (ja, förrutom tusentals okända) Till en början var det aningen mysko, men efter ett tag sket jag i det och släppte loss rörde lite vickande på ena fingret. Men WOW, vilken jävla show alltså! Jag var helt lyrisk efteråt.
Midsommar firades under festliga former i Rejmyre, utanför Finspång i Östergötland, där min bästa polare och hans man har ett helt jävla fantastiskt sommarställe.
Självklart avnjöts här en och annan östgöte. Själva huset de besitter är en gedigen stuga med extremt välskött trädgård och tillhörande, enorm altan med både vedeldad tunna och gigantisk grill. Dessutom har de både en gäststuga, utomhusbastu och redskapsbod med frysmöjligheter i separata byggnader på själva tomten. Även om stugan utanpå ser väldigt svensk-idyllisk ut är inredningen en helt annan och går härligt nog i murrig, asiatisk stil.
I juni blev det konferens på ön Yxlan, i Stockholms skärgård. Dit åkte vi med båt och hem blev det buss. Då detta foto togs satt jag i en buss på fordonsfärjan över till fastlandet. Det är helt sanslöst så långt man kommer med sitt SL-kort! Det kostar för övrigt endast kostar 690 spänn per månad, vilket helt klart är prisvärt.
I juli var vi på bröllop i Väderstad, Östergötland. En gammal vän till M och hans sambo gifte sig. Det var stämningsfullt värre i den Änglagårdsaktiga miljön.
Vigseln skedde i en närbelägen kyrka och festen hölls sedan i en gammal lada på deras gård som inretts till en festlokal med bar och hela baletten. I hagarna runt omkring gick det hästar och katter och jag fick precis samma känsla jag haft som barn och boendes på vischan. Lite Ronja Rövardotter goes mjölkbilen.
Under semestern var jag bland annat i Valdemarsvik, där jag växte upp. På bilden syns Valdemarsviken, som mynnar ut i Östersjön. Orten ligger alltså på östkusten, 20 mil söder om Stockholm.
Oj oj oj, här har jag både badat, ragglat och en massa, massa annat. Badplatsen här i Valdemarsvik heter Grännäs och till höger om bilden, högst upp i en backe ligger det både en utomhusdansbana samt en camping. Här träffade jag faktiskt även min första riktigt riktiga kille år 1994. Vi var tillsammans i 5 år och separerade då jag var 21 år.
I juli var vi även på Rockweekend i Söderhamn tillsammans med våra vänner C och A (som bor där) samt deras miljonermannagäng. Detta hörde helt klart till ett av årets absoluta höjdpunkter. Jag hade sjukt roligt och levde länge på denna helg. Att dessutom få se min stora idol Sebastian Bach var helt klart en livshöjare. På ovan bild visas dock Danger Danger. (eftersom jag redan har publicerat så många foton på Sebbe B)
Efter diverse vistelser på olika platser och besök hos oss samt sju miljoner uteserveringshäng under sommaren blev det höst och då kom min bästa polare hit. Vi gjorde det vi oftast gör; vältrar oss i celebert skvaller, låter gomseglet få sitt och fånar oss järnet till tonerna av något spektakulärt. Denna gång tog vi även en sväng förbi city, Liljeholmskajen samt bevistade E i Solna….
…som bland mycket annat bjöd på delikata Mojito Konkel(bär), innan vi alla tre drog in till city igen och dansade bort en och annan bär-kalori.
Under sensommaren besökte M och jag för första gången Fotografiska. Kort därefter hade mitt jobb en firmafest där och ytterligare någon månad senare var jag där igen, i egenskap av utställare. (Tata – där fick jag till det ni! Känner ni avundssjukan flöda till nu?) På följande sida kan foto´t som ställdes ut skådas, beundras och tillbedjas.
I september var det val. Vi gick till vallokalen på vägar vi aldrig tidigare flankerat på och såg en död mås. Efter valdeltagandet gick vi till Farsta Centrum och förlustade oss.
Detta foto togs den 23 oktober, inför en 40-års fest. (och nej, de blå fläckarna är hederligt hårfärgningsmedel och inte ett tecken på mitt påstådda släktskap med Michail Gorbatjov) Några dagar senare började jag att blogga här på amelia….
…och det gick ju bra det där. (I´m so great I´m jealous of myself) Foto: Pihlan.
Helgen innan bloggpriset vankades det konferens i London. Inte bara ofantligt fager och förtjusande alltså, utan berest också. Vad mer kan önskas? Fuck fredagsmys, here I come to save the planet! *mysigt ödmjuk*
Mycket angenämt, precis som år 2010 överlag. *förtränging the bajs*
Från vänster.
Silja Line-kryssning,
Midsommarfirande i Rejmyre, Östergötland,
En genväg vid vår bostad i smällkallaste mars,
C och jag dricker Fanta/rosévin
Bröllop i Väderstad, Östergötland
Lady Gaga i Globen den 7 maj
Årstabroarna vid vår kommande bostad
Livrustkammaren en kall dag i oktober
C på Rockweekend 2010
Twisted Sister på Rockweekend 2010
En classy after work i Rålambshovsparken
Sopor i Farsta strand
Speedo dansandes i den underbara föreställningen Om vänskap
Syrran och jag i Tranås i slutet av november
M, syrrans kille och syrran själv i Tranås
London ny night den 3 december
