Under en av de massiva shoppingdagarna tog vi en sen fiesta på hotellet samt lämnade av påsarna. Efter ett par timmar begav vi oss sedan ut i vimlet igen.
Vårt mål var en tur med den kostnadsfria The Staten Island Ferry, som går från Manhattans sydspets nära Battery park ut till – trumvirvel – Staten Island.
Turen mellan Manhattan och Staten Island tar ca 25 minuter och ger både svalka och en magnifik vy över Manhattans skyskrapor samt Frihetsgudinnan.
På denna något suddiga bild kan One World Trade Center skådas, som inte är riktigt färdigbyggd ännu.
New York är den hittills mest fascinerande staden jag har besökt. Allt är så stort, mäktigt. När vi satt på färjan och såg husen försvinna bort fick jag den ultimata närvarokänslan. This is it. Välkommen till verkligheten.
Sedan gick vi av färjan, in i terminalen och därefter tillbaka in på färjan igen. (vilket är ett måste då ingen får sitta kvar då färjan lagt till)
På väg mot Manhattan igen gick solen ner. Vi kunde inte ha fått en bättre vy av Frihetsgudinnan.
Magiska minuter. Bredvid oss på färjan stod folk med servetter lindade kring sina aluminiumburkar för att dölja texten på sina Budweiser-öl. (det är olagligt att dricka alkohol offentligt, därav alla winos med flaskor i bruna papperspåsar)
Vid ankomst till Manhattan igen gick vi Broadway upp till hotellet. På vägen tittade på alla kraftigt beväpnade poliser, drack en varsin iskall slushie med färger som matchade solnedgången, kände pulsen och hörde alla de olika sirenerna.
Sherlock Holmes: A game of shadows var riktigt bra! Matinéaktig feelgood med coola filmeffekter!
Vi satt i en salong med 600 platser och lyckligtvis näst längst fram på en av balkongerna så vi slapp prassel, störande pratare, popcorntuggare etc. Jag har såååå svårt för folk som låter på bio, fattar inte varför man ens går dit om man ska äta och snacka?! Varför då inte gå på restaurang?
Efter bion gick vi och våra medföljande vänner till den närliggande, irländska puben The Dubliner och drack ett par öl. Stället var normalt, men gav ingen direkt gemytlig eller genuin känsla. Mera fjortispub-med-icke-prisvärd-öl-tankar.
Vi hade trots detta väldigt trevligt och bestämde idag att vi skulle klämma in en ytterligare bio redan nästa vecka. Det är mycket bra filmer som går just nu.
En kollega frågade mig idag om det inte skulle bli lite tråkigt att flytta ändå. Precis som vid alla separationer och avsked svarade jag henne att det pendlar mellan längtan och vemod. Det finns så många minnen här. Tre år är en oerhört lång tid i Vampska mått. (eller ja, 2 år och 11 månader, för att vara exakt) Jag har aldrig arbetat på något ställe i mer än tre år. Mitt förra jobb arbetade jag på i exakt tre år, på dagen. I min favoritlägenhet bodde jag i 2 år och 11 månader. Tre år är även en hel högstadietid.
Ovan backe kommer jag att minnas mest av allt. Den har jag ramlat nedför mer än en gång. Rotbacken kallar vi den och många vykort har undertecknats ”från oss i Rotbacken”. När vi var nyinflyttade och vänner kom på besök dånade de alltid då de blev varse om att backen var tvungen att bestigas för att nå vår lägenhet. Efter klättrandet berättade jag att det fanns en annan väg, en asfalterad omväg. Den tog jag dock sällan för även om backen är ansträngande går det otroligt mycket snabbare att ta den än att gå runt. För bara något halvår sedan byggde de en trätrappa bredvid backen. Lite sorgligt ändå. Bye bye Rotis.
En sak som jag dock verkligen har saknat är festerna. I Norrköping anordnade vi relativt ofta sammanstrålningar. I denna lägenhet har vi endast haft ett riktigt galej, – inflyttningsfesten. Det känns inte riktigt motiverat att lura ut 20-30 personer i urskogen och med dåliga förbindelser så fort klockan slagit 23. Visserligen går tunnelbanan dygnet runt om helgerna, men till den är det över en km.
En sak jag verkligen har uppskattat med Farsta är naturen. Här, en snutt av Farsta gård.
Det finns tre riktigt bra badplatser med sandstrand och ett trivsamt promenadstråk längs med Magelungen. Ironiskt nog kommer de även att bygga ett liknande nere vid ”vår” badplats vid Hökarängsbadet, lagom tills vi nu flyttar.
Farsta strandbad, i närheten av Farsta gård och centrum. Här har det blivit en och annan öl i gröngräset.
Till de klart mindre angenäma sakerna med vårt boende hör den dånade tvättstugan, motorvägen nedanför Rotbacken som vi måste gå under för att komma till Farsta Centrum. Att bo här och ha tillgång till bil är säkert hur bra som helst, men utan varken det (eller körkort) är det ingen direkt hit. Jag kan inte ens räkna alla förseningar, inställda avgångar och stopp i kollektivtrafiken som jag har upplevt under dessa år. Vårt boende ligger bara 8 km söder om Stockholm city, men det upplevs oerhört mycket längre bort.
Farsta centrum är för övrigt en pärla. Om helgerna har de stora marknader på torget där man kan fynda både blommor, frukt och grönt för en bråkdel av priserna som butikerna tar. Frukten verkar dessutom inte vara besprutad och ruttnar förvisso på en vecka om man inte äter upp den. Hellre det än Lidl-äpplen dock. (som syrran köpte på ett besök här en gång och som varken förändrade färg eller form över ett kvartal senare!)
Sammanfattning:
Flytta till Farsta om du;
- Har bil eller bor supernära en tunnelbanehållplats- Gillar djur och natur
- Har ett reducerat behov av nöjen i den närmaste omgivningen. Farsta centrum stänger klockan 19 på vardagarna och såvida du inte roas av matvaror eller alkoholistpubar är det kört.
- Har eller funderar på att skaffa barn. Småbarnsfamiljer med hund dominerar åtminstone vårt närområde och det anordnas många aktiviteter och utflykter för dem. Dessutom samordnar familjerna hämtning och lämning på förskolorna så att de täcker upp för varandra, vilket såklart underlättar förortslogistiken.
Igår var några vänner och vi och såg TRON: Legacy i 3D. Genom att klicka på länken kan du läsa mer om den på SFs hemsida.
Med mina ord:
En rätt stilig man med värsta företaget programmerar ett space:igt nät och beemar sig till detta. Därefter skapar han två ytterligare stiliga gubbar. Han skiter för övrigt en smula i sin son som lämnas kvar i det verkliga livet. Sonen växer med åren upp till ett snyggsmarto som efter viss övertalning börjar att leta efter sin space:iga stilfar…
Vad jag tyckte om den? Den var helt klart sevärd på bio för effekternas skull som upplevdes som WOW! Sedan tilltalas jag verkligen av vackra figurer med omänskliga krafter och egenskaper. Det i kombination med helt jävla lysande musik gör det väl värd ett biobesök. Dock är det ingen film jag skulle slänga mig i katthårssoffan här hemmavid och beskåda, utan den gör sig klart bäst på bio.
Snålkrokskommentar:
Jag tecknade via SFs hemsida för ett tag sedan en prenumeration på amelia. För 88,50 kr (inkl.porto) fick jag 4 nummer av tidningen samt 2 biobiljetter. Klart prisvärt! Vid företagsbiljetter ingår guldstolar i priset, det vill säga de där otroligt bekväma stolarna med större benutrymme. På 3D-filmer får man dock lägga till 30 kr/biljett, så Ms och min kostade alltså 60 kr sammanlagt.
Innan bion åt vi förvisso en varsin kycklingburgare med läsk och morötter respektive sallad på McDonalds, vilket genererade 56 kr vardera. Efter bion blev det dessutom två öl per individ.
För min del alltså:
Biobiljett: 30 kr
McDonalds: 56 kr
Två öl: 100 kr
Summa: 186 kr.
Helt okej för en måltid, ett biobesök samt två öl. (även om det såklart hade varit billigare att medtaga matsäck till McDonalds och efter filmen häva två stycken tyska smuggelöl på en snöig parkbänk)
Jag är dessutom både med i Bioklubben och Filmpanelen. Bioklubben ger poäng på alla inköp på SF och dessa kan bytas till biobiljetter, popcorn och liknande. Hos Filmpanelen får man emellanåt besvara undersökningar, ofta om reklamen innan de filmer man har sett. Beroende på hur lång en undersökning är ger den olika mycket betalt. På sikt blir det dock en del.
För er som redan snålat er fördärvade och är i behov av snygga TRON t-shirts kan jag dock rekommendera ett par klick på ovan bilder.
Den 15 maj satt Alexander Skarsgård på Kvarnens uteservering och glodde tillsammans med sin brud och sina vänner. Troligtvis blev han översköljd av folkets dräggel vid hans åsyn, därav bildvalet ovan.
Hur som helst. Förra helgen var vi också på Kvarnens uteservering, vid Medborgarplatsen, tillsammans med våra veckoslutsvisitande vänner och fyra till. Dessvärre var det ingen som drägglade då, men så här såg det ut i alla fall:
Kvarnen, here we come!
De andra serveringarna, på rad från Kvarnen sett.
Damn I need a haircut. And a comb….and perhaps a rubber so I can wipe of my angry face..! :)
Medan vi satt på serveringen så sa C: ”Titta!” och pekade upp i luften. Jag såg då bara ett svart parasoll och svarade: ”Eh, jaha…” och så var det liksom inget mer med det. (för C trodde att jag såg ballongen och jag trodde att hon blivit hjärndöd alternativt inte hade sett något så stort parasoll tidigare, ha ha)
…ner till den oerhört glamourösa tunnelbanan som var ganska späckad med tyska turister.
Vips så var vi under broarna i Farsta Centrum.
Jag gillar verkligen Kvarnen och har varit där många gånger förut. Även uteserveringen är schysst och casual samt har oerhört trevlig serveringspersonal.
