Viola Vamps

I mars satt jag och slösurfade en aning på bostäder och fick då upp ovan objekt. Liljeholmskajen, Årstadal, var låg det någonstans? Jag hade verkligen ingen aning. Kort därefter åkte jag ut till området och tittade. Till en början var jag föga imponerad och kände att vi minsann hade det bättre i Farsta. Sedan gick jag ner mot kajen och föll handlöst.

WOW! Här måste vi fan bo, tänkte jag! Efter en nervpirrande månad fick vi den önskade 3:an, högst upp och med enorm balle.

Dessa damer har jag besökt oerhört många gånger sedan den där första gången i våras. Inom kort kommer jag att passera dem dagligen. Så här vinterskrudiga ser de ut just nu.

I mars var vi även på kryssningskonferens till Helsingfors, med Silja Line. Sista dagen, uppe på däck, spatserade Å, Speedo och jag en sväng. Plötsligt upptäckte jag hur jävla högt upp vi var och fick världens svindel och kroknade som Ringaren i Notre Dame. Mina kollegor och tillika fiender ;) vänner bröt ihop av skrattkaskader, vilket jag då den första chocken lagt sig förevigade på sisådär tio bilder. Ovan ser ni ett av fotona i bildserien. (det finns betydligt bättre än detta, men Å är lite hemlo så där)

Syrran var lyckligtvis här en hel del under året. När vi ses gör vi sällan något alltför energikrävande eller omständigt, utan vi samtalar mestadels ingående sittandes i katthårssoffan, knaprar på något välsmakande samt kollar på en massa serier. Just när detta foto togs var vi tillsammans med M dock på väg till en hotellbar strax intill Djurgårdsfärjan. (Riche, hette den det?) En kollega DJ:ade på stället och Å och Speedo mötte upp oss utanför. Jävulskt dyr öl i små fjuttglas på den där hotellbaren, så där lär jag troligtvis inte sätta mina 41:or igen.

I maj var jag på Lady Gaga i Globen, alldeles allena. (ja, förrutom tusentals okända) Till en början var det aningen mysko, men efter ett tag sket jag i det och släppte loss rörde lite vickande på ena fingret. Men WOW, vilken jävla show alltså! Jag var helt lyrisk efteråt.

Midsommar firades under festliga former i Rejmyre, utanför Finspång i Östergötland, där min bästa polare och hans man har ett helt jävla fantastiskt sommarställe.

Självklart avnjöts här en och annan östgöte. Själva huset de besitter är en gedigen stuga med extremt välskött trädgård och tillhörande, enorm altan med både vedeldad tunna och gigantisk grill. Dessutom har de både en gäststuga, utomhusbastu och redskapsbod med frysmöjligheter i separata byggnader på själva tomten. Även om stugan utanpå ser väldigt svensk-idyllisk ut är inredningen en helt annan och går härligt nog i murrig, asiatisk stil.

I juni blev det konferens på ön Yxlan, i Stockholms skärgård. Dit åkte vi med båt och hem blev det buss. Då detta foto togs satt jag i en buss på fordonsfärjan över till fastlandet. Det är helt sanslöst så långt man kommer med sitt SL-kort! Det kostar för övrigt endast kostar 690 spänn per månad, vilket helt klart är prisvärt.

I juli var vi på bröllop i Väderstad, Östergötland. En gammal vän till M och hans sambo gifte sig. Det var stämningsfullt värre i den Änglagårdsaktiga miljön.

Vigseln skedde i en närbelägen kyrka och festen hölls sedan i en gammal lada på deras gård som inretts till en festlokal med bar och hela baletten. I hagarna runt omkring gick det hästar och katter och jag fick precis samma känsla jag haft som barn och boendes på vischan. Lite Ronja Rövardotter goes mjölkbilen.

Under semestern var jag bland annat i Valdemarsvik, där jag växte upp. På bilden syns Valdemarsviken, som mynnar ut i Östersjön. Orten ligger alltså på östkusten, 20 mil söder om Stockholm.

Oj oj oj, här har jag både badat, ragglat och en massa, massa annat. Badplatsen här i Valdemarsvik heter Grännäs och till höger om bilden, högst upp i en backe ligger det både en utomhusdansbana samt en camping. Här träffade jag faktiskt även min första riktigt riktiga kille år 1994. Vi var tillsammans i 5 år och separerade då jag var 21 år.

I juli var vi även på Rockweekend i Söderhamn tillsammans med våra vänner C och A (som bor där) samt deras miljonermannagäng. Detta hörde helt klart till ett av årets absoluta höjdpunkter. Jag hade sjukt roligt och levde länge på denna helg. Att dessutom få se min stora idol Sebastian Bach var helt klart en livshöjare. På ovan bild visas dock Danger Danger. (eftersom jag redan har publicerat så många foton på Sebbe B)

Efter diverse vistelser på olika platser och besök hos oss samt sju miljoner uteserveringshäng under sommaren blev det höst och då kom min bästa polare hit. Vi gjorde det vi oftast gör; vältrar oss i celebert skvaller, låter gomseglet få sitt och fånar oss järnet till tonerna av något spektakulärt. Denna gång tog vi även en sväng förbi city, Liljeholmskajen samt bevistade E i Solna….

…som bland mycket annat bjöd på delikata Mojito Konkel(bär), innan vi alla tre drog in till city igen och dansade bort en och annan bär-kalori.

Under sensommaren besökte M och jag för första gången Fotografiska. Kort därefter hade mitt jobb en firmafest där och ytterligare någon månad senare var jag där igen, i egenskap av utställare. (Tata – där fick jag till det ni! Känner ni avundssjukan flöda till nu?) På följande sida kan foto´t som ställdes ut skådas, beundras och tillbedjas.

I september var det val. Vi gick till vallokalen på vägar vi aldrig tidigare flankerat på och såg en död mås. Efter valdeltagandet gick vi till Farsta Centrum och förlustade oss.

Detta foto togs den 23 oktober, inför en 40-års fest. (och nej, de blå fläckarna är hederligt hårfärgningsmedel och inte ett tecken på mitt påstådda släktskap med Michail Gorbatjov) Några dagar senare började jag att blogga här på amelia….

…och det gick ju bra det där. (I´m so great I´m jealous of myself) Foto: Pihlan.

Helgen innan bloggpriset vankades det konferens i London. Inte bara ofantligt fager och förtjusande alltså, utan berest också. Vad mer kan önskas? Fuck fredagsmys, here I come to save the planet! *mysigt ödmjuk*

Mycket angenämt, precis som år 2010 överlag. *förtränging the bajs*